År 2015

År 2015. Jag hade på känn att det skulle bli ett bra år, jag lixom gillade siffrorna på nå vis. Och visst har det innehållit en massa bra saker – som de flesta år, men innehöll också en stor sorg när min finaste orangea vän lämnade jordelivet den 2 april 2015.

Finaste Gin, saknaden är fortfarande stor och livet är sig inte helt som det ska vara utan henne.

Innan Gin insjuknade och gick bort hann vi dock slå till med stordåd. Trots att hon började året med att genomgå en stor operation där ett flertal juvertumörer togs bort, var hon snabbt på banan och följde gladeligen med till Karlstad i början av mars där hon blev svensk freestylechampion – sitt sjätte championat och sin femte titel kammade hon hem, fröken orange.

De senaste 12 åren i mitt liv hade inte varit desamma utan henne. Hon var alltid med, hon var en del av mig och jag var en del av henne. Jag minns henne med stolthet och är glad att jag har kvar ”lillasyster” Kes vid min sida!

Kes har under året vuxit på sig, hon har blivit än mer erfaren från diverse resor, mer trygg i sig själv och mer självklar i min vardag. Vi har en aldrig förr så bra kommunikation oss emellan, en sån där man inte bara kan trolla fram utan som kommer med mängden av träning, tid och umgänge tillsammans.

Under året har jag och Kes främst tävlat agility ihop. Förra vintersäsongen fick vi förmånen att vara med i en träningsgrupp som tränade 1 dag/vecka från oktober till april, vilket var det perfekta sättet för oss att komma igång. I slutet av mars gjorde vi får första tävling i klass 1 och tävlingssäsongen har gått över förväntan! Vi har tagit oss från klass 1 till hoppklass 3 och har 1 pinne kvar i agilityklass 2. Jag trivs riktigt bra med Kes i agilityn och har aldrig tyckt att agility är så roligt som jag tyckt nu det senaste året!

Utöver agilityn har vi även tävlat i HTM. Kes gick som en klocka i klass 1 och 2, av totalt fem starter i dessa klasser fick vi fem uppflyttningspoäng. I augusti debuterade vi klass 3 och därefter fick vi en del problem att ta tag i på tävlingsbanan.. Jag kan inte svara på om Kes tyckte det var på tok för roligt eller för påfrestande, men av någon anledning ljudade hon genom hela klass 3-debuten vilket gjorde mig ställd, irriterad och störd, och därefter har tävlingssituationen blivit laddad och negativ för oss. Årsmålet var championat och SM-kval, men vi fick gott nöja oss med 1 cert + reservplats till SM. Nästa år hoppas vi dock på revansch med konfliktfria tävlingar och en bra känsla på plan!

Vi hoppas även på att knyt upp våra knutor i lydnaden nästa år för att så småningom ta oss ut på lydnadsplanen igen! lydnaden har, liksom vallningen, mer eller mindre legat på is under det gångna året och hur mycket det blir av dessa två världar framöver återstår att se.

Året har hundmässigt i första hand varit ett roligt agilityår och jag är så tacksam över alla härliga hundvänner jag fått spendera detta år med! Utan er hade inte alla tävlingar, kurser och resor varit desamma!

 

Personligen har 2015 varit det första året som yrkesverksam dietist. Efter att ha tagit examen i januari började jag arbeta kort därefter. Jag hade den stora turen att hamna på en fantastisk arbetsplats där jag blivit omhändertagen och bemött på bästa tänkbara sätt! Året har gett många bra erfarenheter och under hösten blev det klart att mitt vikariat skulle få övergå till en fast tjänst. Så nu blir jag kvar i hemtrakterna (närmare bestämt Hässelby) på obestämd tid. Jag har under året njutit av många hundäventyr, att få återknyta till vänner och bekanta i Stockholm, att ha min första betalda semester, att få vara med på 3 dop och få äran att fotografera ett fantastiskt fint sommarbröllop, att få åka till Italien med kollegorna, att få ha fortsatt nära kontakt med alla vänner jag fått under mina år i Uppsala och att bli 1 år äldre och klokare 😉