Tillbaka till verkligheten

28 februari, 2010

Mina första dagar efter hemkomsten blev inte som plannerat. Eller rättare sagt, alla mina planer fick ställas in. I torsdags kväll kom jag hem och i fredags morse vaknade jag av ett starkt illamående, resten av helgen har jag varit hemma och sjuk. Inte nog med att jag varit sjuk, min stackars mamma har lyckats halka och skada knät och hoppar numera runt på kryckor, halt och eländig. Tur att vi haft Marcus som tagit hand om oss båda och hjälpt oss med det ena och andra.

Idag har jag äntligen börjat få tillbaka lite energi, till Gins stora glädje. Hon har energi upp över öronen och gör allt för att få igång mig till lite träning. Att se henne så energisk och arbetsvillig är jättekul, men lite frustrerande när man inte kan ta tillvara på det. Hon har kommit med föremål titt som tätt, tryckt upp träningsskålen i handen på mig, kommit med dummies, apportbockar och annat smått och gott och nu kom hon nyss med min ena sko (?). Trots att vi nyss varit ute och tränat!

Det vi gjort hittills har mest varit lite inomhusträning, jag har testat de konster jag lärde henne innan jag åkte. Och jajamensan, det kommer hon ihåg! Vissa grejer har tydligen Marcus tränat med henne för att sysselsätta henne på nåt sätt, andra grejer har hon inte gjort på en månad. Vi har även testat några lydnadsdelar och lite framförgående, och allt utförs med största glädje, precision och fart! Jättekul, och än en gång kan jag konstatera att hon presterar bättre efter paus.

Under veckan som kommer ska jag först och främst se till att bli helt frisk och komma in i jobbrutiner igen. Det skulle även vara kul att få till lite ordentlig träning, testa alla lydnadsmomenten och kanske något spår eller lite agilityträning. Men det sabla underlaget försvårar allt, men en apellplan ska väl gå att hitta och är jag ledig på söndag kan jag vara med på ridhusträningen, så någon träning borde i varje fall bli av!

Annonser

Snart dags att åka hem =(

24 februari, 2010

Sitter i Saigon for att ta en sista titt pa mailen. Det ar snart dags att bege sig mot flygplatsen och paborja den langa resan hem.

Lusten att aka hemat ar liten. Sjalvklart ska det bli kul att traffa vanner o familj igen, men jag har haft det pa tok for bra och skulle bra garna fortsatta resan tillsammans med de andra. Hursomhelst ar jag jatteglad att jag kom ivag, aven om det bara blev en manad. Det hade varit harligt att resa lite mer och vara borta lite langre, en manad ar ganska sa kort tid om man just vill hinna resa och se saker. Men en underbar semester har det varit med manga skratt och upptag och jag ser med spanning fram emot nasta resa.

Nu ar pengarna verkligen slut, det blev inte mycket handlat hem till familjen. Ledsen for det!

Nu aterstar en flygresa fran vietnam med mellanlandning i Kina innan jag landar i det kalla vinterlandet Sverige. Jeff, David och Johan ska stanna i Vietnam ett litet tag till innan de fortsatter till Cambodja och Malaysia, kanske Thailand igen eller Singapore. Jeff ska avsluta sin resa med tva veckor i Bali, kommer nog bli hur kul som helst for henne!

Hoppas att resan hem gar fort, ser fram emot ett varmt valkomnande av Marcus och mina ogonstenar pa Arlanda!


Mui Ne

22 februari, 2010

Da har vi hittat ett nytt trevligt stalle att spendera ett par dagar pa. Ett par timmars bussresa fran saigon ligger Mui Ne, ett paradis for pensionarer och karlekspar och har har vi rakat hamna. Frana hotell och resorts finns langs hela stranden och minst lika manga mysiga resturanger att avnjuta sina middagar pa. Det kanndes helt underbart att komma ner till stranden, kanna den ljuva doften av hav och den uppfriskande vinden. Ett par timmars stekande i solen blev det for mig och Jeff, sen ar det ingen utav oss som orkar vara stilla langre. Pa eftermiddagen roade vi oss med pois och tomma glasflakor, Jeff hade sin forsta lektion i flair. Trots mig som larare var hon riktigt duktig och borjade fa koll pa flaskan =)

Har fatt ytterligare rapporter hemifran om sno och kyla. Usch, ingenting jag vill tillbaka till! Helst av allt skulle jag vilja stanna en manad till, minst. Det ar sa skont att fa vara i varmen och sa roligt att hitta pa saker och traffa nytt folk. Det tog inte lang tid innan jag fann tjusningen med Vietnam, har finns mycket jag skulle vilja fa se och gora. Att aka motorcykel i bergen verkar vara ett av de haftigaste alternativen, men har finns mycket varierande natur och olika saker att se och gora. Ett par veckor till i Vietnam hade inte skadat!


Galet!

20 februari, 2010

Puh. Efter 2 dagars bussresa har vi antligen kommit fram till Saigon.

Efter att ha sagt hej da till Joel (snyft, vi saknar dig!) och fortfarande inte listat ut vad folket i Laos kallas pa svenska (Laosister, Laosiater, Laosneser?) var det dags att lamna alskade Vang Vieng.

Resan har varit helt galen. Under vara 2 resdagar har vi varit de enda vasterlanningarna och vi har endast mott pa ett fatal som kunnat prata engelska. Resan borjade fran Vang Vieng i tuktuk (vi trodde vi skulla aka buss!) tillsammans med 15 andra och en tvattmaskin. Vi verkade ha hamnat i deras lokaltrafik, folk och varor hoppade pa och av lite da och da under den ca tre timmar langa resan till Vientiane. Fran vientiane akte vi soderut till sawadeketh (hur det nu stavas) varifran vi skulle kunna ta oss med buss till Vietnam. Vi kom fram kl fem pa morgonen, det var kyligt och ingenting var oppet. Vad gor man? kl sju dykte det i varje fall upp en buss som skulle till Vietnam och den var vi snabba att kopa biljett till. Detta visade sig dock vara annu en lokalbuss dar ingen kunde nagon engelska. Lokaltrafiken verkar vara densamma overallt, nar man anda ska frakta varor kan man anda ta med sig lite manniskor. Jag gillar det miljovanliga tanket men kan inte halla med om att det ar den basta djurtransporten. I bussens nedre utrymme och pa bussens tak lastades namligen en dros av getter pa. Jag lovar, det var manga! Turen hade tagit oss genom de centrala delarna av Laos dar det verkade finnas gott om liv till den lantligare delen dar djuren omkring vagarna blev fler och bebyggelsen mindre. Charmigt ar det nar det gar kossor, ankor, getter och nagra enstaka grisar och strosar overallt.

Nar vi lyckats ta oss genom gransen till Vietnam blev vi medlockade till en minibusstur till en av de narmsta staderna. I brist pa vetskapen om vart vi skulle och hur vi skulle ta oss dit och synen av fler taxibilar tog vi chansen att komma till civilisationen igen. Detta visade sig dock vara en helt sjuk resa. Istallet for att koras raka vagen dit vi skulle, skulla aven familj och vanner plockas upp pa vagen och cigaretter smugglades in lite varstanns i bilen. Hm, detta kandes inte sakert men synen pa fler taxibilar var tunn. Vad som trostade oss lite var en mycket trevlig vietnamesisk sexbarnsmor som pratade nagorlunda flytande engelska och kunde forklara en del for oss. Fram kom vi tillslut iallafall, det var kallt och regnigt och soderut var vart nasta mal. Pratade med narmsta hotellagare som sa att bussarna ar fullbokade, tagen likasa (nyarsfirande ater igen). Han lyckades dock fa tag pa platser i en buss som skulla aka pa direkten och som skulle ta oss till Saigon. Att aka till Nha Trang, dit vi ville, var inte lika latt enligt honom. Och att stanna i kylan var inget trevligt alternativ, battre att ta sig vidare pa en gang. Sa en 24-timmarsresa i en buss full av vietnameser som inte kunde engelska paborjades. Inget kanndes roligt langre, vi hade inte atit pa hela dan, hade inte fatt tvatta av oss, var pa vag mot en storstad jag inte ville till, jag saknade bubblan i vang vieng. Det var en mindre behaglig bussfard, vietnameserna har tittat pa oss som om de aldrig sett en vasterlanning forut, det var trangt pa bussen och det tog laang tid att komma fram. Lite haftigt var det att fa se landskapen i landet med berg och grona risfalt, lantbruken och djuren. Nar vi val kommit fram till Ho Chi Min var det annu en lang bussfard innan vi blev avslappta och bemotta av otrevliga vietnameser som inte vill hjalpa till. Thailand saknades av oss alla!

Men, tillslut lyckades vi ta oss till backpackomradet nanstans i karnan av stan. Nu kanns allt battre igen. Vi ar inte langre de enda vasterlanningarna, vi kan kommunicera med folk, har finns affarer, parker att ga i och en massa resturanger, barer och cafeer. Nu kanns det inte langre som att min sista semestervecka ar helt forstord..

Vietnam har hittills inte gjort nagot bra intryck pa oss, men vi har alla bestamt oss for att ge landet en ny chans. Hade det inte varit for den pafrestande resan hit hade allt kannts annorlunda. Det ar ocksa ett faktum att vi hade kunnat valja ett annat ressatt om det inte vore tidpressen vi hade pa oss (att jag skulle hinna till flygplatsen i tid och helst se lite av vietnam innan dess). Annars hade vi kunnat stanna i Laos ett par dagar till for att sedan kunna ta en direktbuss hit (vilka var installda pga nyarsfirandet). Nanting jag insett av det har ar det ar en stor fordel att ha gott om tid pa dig om du vill ut o resa. For mig var en manad perfekt med tankte pa att ta ledigt fran jobbet, lamna hundarna etc. Men nar jag val ar har och man bara ar och bara har det bra, skulle jag helst vilja stanna kvar ett bra tag till. Da hade jag hunnit med mer och vi hade kunnat stannat langre pa de stallen vi gillat. Jag har inte haft nagra problem alls med att vara hemifran, men visst hjalper det att man har kontinuerlig kontakt med familjen dar hemma. Dock far jag viss langtan till familj och trygga hemmet nar allt inte kanns okej under resans pagaende, som under den langa bussresan hit. Men det gar snabbt over sa fort allt reder ut sig igen! Sen tanker jag alltid mer pa dom dar hemma nar jag vet att jag snart ska hem, nar man tanker pa vilka man ska fa traffa snart igen. Men bara vi far det bra nu de sista dagarna hoppas jag kunna njuta in i det sista av att vara hemifran, i varmen och alltid med goa vanner som sallskap!

Vi har nu lyckats hitta ett jattefint rum, gatt ett minivarv pa stan och det ar nu dags for lite somn i en stillastaende sang! Mina sista semsterdagar kommer att spenderas i och runtomkring saigon. Min storsta onskan ar att fa komma till nan fin strand dar vi kan ta det lugnt ett par dagar. Om nagon har nat bra tips pa vad som finns att gora i sodra vietnam far ni garna saga till! =)


Leaving Laos

18 februari, 2010

Nu ar det dags att vandra vidare och vart nasta mal ar Vietnam. Vi har dock stott pa lite problem vad galler var ditresa. Vietnam ar i full gang med att fira det kinesiska nyaret och har inte alls tid for att kora tursiter ut och in i landet. Tydligen ar nyarsveckan hur stor som helst och i stort sett alla ar lediga fran sina jobb (sa gott det gar, gissar jag). Vi kommer i varje fall att gora ett forsok att ta oss narmre gransen mot Vietnam och hoppas pa att kunna hitta nagon buss/tagresa dar.


Laos – Vang Vieng

16 februari, 2010

Intryck och upplevelser

I lordags morse anlande vi till Vientiane (vet fortfarande inte hur det stavas?), huvudstaden i Laos. Vi stannade dar ett par timmar och fordrev tiden med att ata frukost och kanelbulle pa scandinavian bakery innan vi borjade nasta bussresa mot vart mal, Vang Vieng.

Laos och framforallt Vang Vieng har gett mig manga intryck hittills. Under bussresan mot Vang Vieng hapnades jag over miljon, bussen for fram genom hoga berg och tropiska skogar. Da och da akte vi forbi sma byar, dar folket verkade leva pa ett valdigt enkelt vis. Ar det nanting jag fascineras av sa ar det att fa se/uppleva annorlunda livsstilar. Allting ar relativt och har ar allting annorlunda mot hemma.

Att vara i Vang Vieng ar som att vara i en bubbla. Mitt bland de tropiska skogarna, bergen och risfalten dar man har o var ser nan som sitter och arbetar finns den har levande staden dar det alltid ar fest pa samma gang som allting hela tiden kanns avslappnat. Det paminner lite om thailand och staden ar valdigt turistinfluerad men samtidigt ar allt pa sitt egna satt. Har finns de prylar och tjanster turisterna behover men inte sa mycket mer. Det centrala i Vang Vieng, som fatt staden att vaxa och det turisterna kommer hit for, ar tubingen. Tubing ar en cool grej som innebar att du flyter omkring i ett stort dack i floden som flyter forbi staden. Vid flodkanterna ligger barer efter barer och det finns alltid nan som kan kasta ut ett rep och dra in dig till narmsta bar, dar det som vanligt finns glatt folk och billig (!) dricka. Igar var vi pa tubingen, men istallet for att flyta genom floden (som tar runt 2 timmar) kom vi sa langt som till bar nr. 3 innan vi mot slutet av dan fortsatte farden nedfor floden en liten bit for att sedan ta oss tillbaka till staden dar festen alltid fortsatter.

Jag kan i allafall konstatera att det inte finns nan anledning att sakna draget i thailand, har har du aldrig trakigt. Det ar dessutom haftigt att fa uppleva den har miljon, dar folket lever sa primitivt med enda sa moderniserat. Har erbjuds manga aventyr i form av kajakpaddling, klattring, cykling och annat. Idag bestamde vi oss for att ta det lugnt och promenerade bort till en utav grottorna man kan ta sig till har. Lantisflicka som jag ar njot jag for fullt av lugnet och tystnaden utanfor staden och njot minst lika mycket av att fa se bambutrad, vattenbufflar, fa promenera intill risfalten och forbi de sma flockarna med kor som gar och betar. Jag, David och Johan fick sallskap pa var tur av en argentinsk kille fran canada och det ar alltid lika kul att fa prata med en ny och trevlig manniska, hora hans eller hennes story och dela med sig av sina egna erfarenheter.

Grottorna var jattehaftiga och i en utav dom fanns en lagun dar vi tog oss ett kallt bad, sjalvklart i en tubingring! =)

Priserna har ar helt galna. For en maltid (mat och dryck) kan du fa betala 50.000 kip (!), omraknat till svenska ar det dock 50 kr. Om Thailand ar billigt sa ar det har kanonbilligt. Forsta dagen hade jag lite skulder att betala tillbaka till mina resekamrater och lyckades darmed spendera en miljon pa bara en dag.. awesome! Klimatet har passar mig battre, det ar varmt pa dagarna men lite svalare pa natterna, jag uppskattar att kunna vara ute utan att svettas konstant.

Hundfreak som jag ar finner jag det valdigt intressant att studera hundlivet har i Laos, vilket paminner mycket om hur hundarna lever i Thailand. Oftast hor de hemma nanstans men ar alltid fria och gor precis vad de kanner for just for stunden. Visst har manga utav dom redigt med ohyra, en del skador och den okontrollerade aveln visar sig pa flera satt, bla. over/underbett, pa tok for korta ben eller nat annat oproptioneligt. Men, deras kommunikation ar oslagbar, ingen manniska som lagger sig i. Man ser hur de leker, hur nagon tydligt markerar sina revirgranser mot nagon annan hund som gar forbi, hur de uppfostrar sina valpar eller pa annat satt bildar flock. Det har skulle jag nog kunna skriva en hel uppsats om.. =)

Men nu ar det dags att kila vidare. Fortsattning foljer!


mellanstopp: bangkok

12 februari, 2010

Igar lamnade vi koh lanta med buss och tidigt imorse kom vi fram till Bangkok. Det blir en dags vantan har (hm, dricka oltower kanske..?) innan nasta buss mot Laos lamnar staden. Sa inatt blir det ytterligare en bussresa och imorrn bitti ar vi framme i Laos. Trots att det ar trangt och ganska varmt pa bussarna ar det anda ratt mysigt, alla ligger over varandra at alla hall o kanter for o kunna fa sova lite. Nu ar aven Joel (fran karlskronaganget) med oss, sa vi ar ett resesallskap pa fem pers.

Det kanns lite trakigt att lamna stranderna och oarna i sodra thailand. Solen, varmen, vattnet, den latta atmosfaren och de mysiga barerna pa stranderna. Trodde aldrig jag skulle saga detta men det kanns faktiskt motvilligt att lamna thailand! Hade ju mest sett fram emot de nya landerna. Men vi har haft en riktigt bra tid har (bortsett fran en stulen vaska) och det kommer forhoppningsvis bli minst lika kul framover!

Gin borjar visst bli lite rastlos dar hemma dar hon ”endast” erbjuds promenader. Hoppas att malin har tid/lust att ta hand om henne ett par dar, det skulle hon nog ma bra av! =)