Under dagens promenad fick Gin en egen, välförtjänt och väl uppskattad lekstund. Det börjar märkas på henne att Kes får större delen av min uppmärksamhet, hon har tappat både glädje och fart på promenaderna.
Jag håller stor fokus på Kes och allt hon gör. Hon får också merparten av all belöning från mig. Jag belönar för att upprätthålla vår träning vid hund- och människomöten, att inte rusa in i buskarna, att inte dra i kopplet, att ignorera förbipasserande bilar, hålla sig nära, med mera med mera. Gin är en väl rutinerad och lydig hund som mest bara gör det hon i mina ögon ska göra. Det resulterar i höga krav gentemot henne och toleranströskeln är låg- just för att jag vet att hon kan och vet. Mitt tålamod räcker inte alltid till för fler olika viljor..
Kes beter sig dessutom emellanåt som alla unga hundar gör, rusar, tacklar, biter och klänger på Gin som är snäll och för mesig för att säga ifrån. Hon är tillochmed så snäll så hon låter lillskiten sno alla hennes pinnar och andra fina föremål hon hittar, fast hon egentligen vill ha dom själv.
I de här fallen är det upp till mig att stötta gin när jag tycker det behövs. Prio ett är såklart att hundarna kommunicerar på egen tass (i det här fallet att Gin själv kan säga ifrån när det behövs). Men små medel kan göra mycket. Idag fick t.ex Kes gå i koppel påväg från badplatsen, för att gin skulle kunna bära sin pinne ifred.
Det här är en av flera aspekter i frågan om att ge alla sina hundar sitt- att se vad dom som individer behöver för att må som bäst.
Publicerat av cajac 
Cajac 