valpbus

31 januari, 2013

Idag hade jag äran att få passa lille Nix en stund. Kes var till en början hemskt förskräckt över att låta en annan hund dela alla hennes saker. Men efter en stund kom hon på att små valpar är rätt lattjo och bestämde sig för att få Nixen att sluta tugga på alla ben och istället leka high chaparal!

15

27

9

13

14

20

23

Annonser

nytt trick

29 januari, 2013

Jaha, då är den helvetes j*vla halkan här igen. Avskyr att inte kunna röra mig fritt utomhus! Har dessutom varit ruskigt trött idag, så det blev en kort promenad + ett slalompass ute och senare lite träning inomhus. Jag insåg hur lite tid jag lagt på shaping sista tiden och hur ”ur form” jag är när det kommer till shapingen! Försökte mig på ett pass med Kes utan större framgång, det slutade med lite fjärrträning istället!

Gin fick idag lära sig ett nytt trick! Kan ju inte påstå att hon kan allt jag skulle vilja att hon kan, men eftersom hon kan en hel del och jag har ganska dålig fantasi är det rätt sällan vi lär in nåt nytt.. Men igår fick jag lite idéer och idag har vi påbörjat två nya tricks: Kull (hoppa upp på mig och ”snurra på vägen ner”) samt rulla in sig i en filt!

Emellanåt är det rätt tacksamt med en äldre, rutinerad hund med mycket kunskaper i verktygslådan. Vissa rörelser går himla fort att lära in!


Agilitytankar..

28 januari, 2013

Under helgens agilityträning kom det upp en tanke som jag haft tidigare. Det handlar om den mentala inställningen och hur den påverkar ens prestation på agilitytävlingar.

Att hålla fokus och att tro på sig och sin hund, ta i och göra sitt yttersta tror jag är två viktiga aspekter för hur det går på tävling. Jag ser det från två perspektiv:
– hålla fokus: Ett agilitylopp varar runt en halv minut, det går snabbt och det måste bli exakt rätt. Att tappa fokus, om så bara för en sekund (om ens det!), kan leda till en miss och chansen till en bra placering är som bortblåst. Det händer att mina tankar flyger iväg, jag reagerar på vad speakern säger, tänker på vad vi hittills klarat eller inte klarat av banan eller som en gång när jag kom på att jag glömt lägga ur bilnycklarna ur tröjfickan (kunde inte släppa tanken på ”tänk om de ramlar ut!”, tappade fokus och vi tappade banan). Andra gånger är jag så fokuserad och det går så snabbt att jag väl i mål knappt ens vet hur det gått!
– våga tro på dig själv!: Gin är ingen osäker eller dålig hund på banan. Tvärtom! Hon är snabb och lyhörd och hon ligger i toppen bland sveriges mediumhundar. Ändå kan jag lätt få för mig att vi inte kan, just nu – just då. Hur ska jag kunna prestera på ett SM? hur ska jag kunna sätta två lopp på raken för att kamma hem detta mästerskap..? Helt fel tänk! Jag har vid det här laget lärt mig känna igen min egen känsla inför ett lopp. Det finns tävlingar där mitt jävlar anamma kommer fram, då jag tar i, kämpar och ger allt. Det finns också tävlingar där jag ger långt ifrån allt, där jag redan bestämt mig för att vi inte kommer klara någon del av banan eller stå oss i konkurrensen. Det förstnämnda ger i regel bättre resultat och den sistnämnda känslan är verkligen något att försöka jobba bort. Bestämdheten är också ofta vad som avgör huruvida du hinner göra dina planerade byten, för att vinna tid och för att ta sig igenom svåra passager.

så, vad vill jag säga med det här..? Jo, jag tror att många av våra diskningar beror på bristande fokus och en dålig känsla hos mig. Det är nånting jag vill ta tag i och förhoppningsvis förbättra under det kommande tävlingsåret. Självklart sker missar i alla fall, självklart är det grundträningen hos hunden som spelar störst roll, men jag tror att den som verkligen vill är den som vinner.

DSC_5473 copy


kvällsträning

28 januari, 2013

Hemkommen efter kvällens lydnadsträning, trött och nöjd. Kes fina attityd håller i sig! och att träna med henne utan att hon i huvud taget berörs av hundar och folk omkring är något jag inte ens kunde se framför mig för bara ett par månader sen. Vi får verkligen hela tiden en bättre relation, på alla plan!

Fria följet kändes toppen idag. Kvällens svaga punkt visade sig vara signalkontrollen. Efter övervägande fokus på ställandet har hon fått för sig att man ska stå och aldrig lägga sig under marsch (trots att läggandet alltid varit våra mest stabila, bästa moment!). Nånting att klura på! Jag har hjälper inför bägge momenten, tror jag ska jobba vidare med dessa samt träna allmän stimuluskontroll (vilket vi gjorde idag med snurr, spinn, kull, sitt, stå och ligg- hon gjorde allt korrekt utom läggandet!). Hoppas att det bara är en övergående fas 😉


Fjärrträning

28 januari, 2013

Fjärret är ett moment som vi stått lite still med under en period. Vi har haft en grund men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för hur jag ska gå vidare med träningen.. Men för en vecka sen föll en liten pollett ner hos Kes och efter ett samtal med bästa Denice häromdan fick jag en idé om hur jag ska lägga upp träningen.
Har ju ingen videokamera som jag kan ställa ifrån mig, men försökte att filma med telefonen idag. Det blev lite halvdan filmning och halvdan träning, men ungefär såhär ser det ut just nu:

Idag gjorde Kes även stora framsteg i slalomträningen idag! Vi tränar fortfarande på två portar med 14 fots mellanrum, men tror att vi om ett par träningspass kommer kunna korta ner avståndet och gå vidare i träningen 🙂

Nu ska vi iväg och utnyttja Ikeas parkering för att träna lite lydnad tillsammans med Hanna, Amanda och Emma! =D


Over the rainbowbride

27 januari, 2013

Vissa hundar lämnar ett extra stort tassavtryck i våra hjärtan. Så är det bara.

Utöver mina egna hundar har det funnits och finns det andra fyrbenta i min närhet som jag värnar extra om.

Heidi, Gins mamma, var en sån hund. En liten, söt krabat som fick mitt hjärta att smälta och som fick mig att skaffa en egen, liten söt röd vän.
Heidi har jag fått lära känna genom mina besök hos Therese i skåneland, under mina & Therese gemensamma resor och andra aktiviteter vi varit på ihop. Heidi bodde också hos mig några perioder, av olika anledningar. Vi har bland annat tävlat ihop, på tre raka starter tog vi ett LP1. Hon var en sån där enkel hund att ha omkring sig. Hon hade många fina sidor och jag är glad att jag fått se flera av dom i min egna Gin.

Men nu har hon lämnat oss. Femton år blev hon. Pigg och glad in i det sista. Tog under förra året ett svenskt utställningschampionat och ett RLDN. Fina lilla troll, jag är så tacksam att jag fick lära känna dig!

heidi 2

heidi
Fina bilder av Therese Knutsson


Funderingar

27 januari, 2013

De senaste dagarna har bjudit på flera givande träningsstunder. Vi har tränat lydnad/freestyle inomhus med Ida, haft agilitybanträning med trevligt agilityfolk från Uppsala hundvänner och tränat en timmes agility i Stockholms hundsportcenter. Träningen har gått både bra och mindre bra, vilket fått mig att fundera lite extra..

Beslut. Något jag inte trodde skulle vara så besvärligt när jag skaffade en till hund. Men hela tiden, i den målmedvetna träningen, tvingas man att ta beslut. Hur ska momenten se ut, hur ska jag lära in det, vilket tänk ska jag ha, vilken metod ska jag välja? Kanske lite mindre jobbigt för dom med lite mindre beslutsångest än mig, eller för den med mer erfarenhet i att träna hundar från grunden.

Motgångar och dåliga träningspass kan emellanåt få en att känna sig rätt värdelös som tränare. Det är lätt att för stunden tvivla på sig själv, på hunden och på oss som ekipage. Men jag tänker också att hanteringen av de mindre lyckade träningspassen och de sämre resultaten bestämmer hur bra du är som tränare. För motgångar kommer vi alla att möta på och jag tror att den som bäst tar sig ifrån dom är de som lyckas bäst i slutändan.
I mitt fall just nu handlar det inte om att träningen gått käpprätt åt helvete, utan att jag hade ett dåligt pass med bl.a. dålig apporteringsträning där framförallt metallapporten inte fungerade och det var nog det första ”problem” vi stött på hittills i vår lydnadsträning..

Naturbegåvning är vad Kes inte är när det kommer till agilityn. Hon har säkert flera bra sidor (hon har t.ex. fått en väldans fin fart!), men att ta alla hinder på sin egen linje är för fröken Vessel inte en självklarhet. I grunden en träningssak, och fullvärdig agilityträning är inte någonting hon hittills fått.. Men hon ser verkligen korkad ut när hon springer förbi tunnlar på raksträckor eller hinder mellan mig och henne..

Gin har varit nöjd och glad över att få träna och har gått riktigt fint, både i agilityn och freestyleträningen. Och jag bara njuter av att få se min lilla orange, fortfarande i så fin form ❤

DSC_6879