Idag har jag haft sjuk beslutsångest. Tror jag aldrig haft sån beslutsångest, eller jo, sist jag var i exakt samma situation..
Tankarna som gnagt och gnagt i huvudet på mig sista veckorna har handlat om valp, om att tacka ja eller nej. Har varit erbjuden en mycket lovande valp, tusen tack Josefin för ditt förtroende! Och klart jag vill ha valp, det har jag ju velat länge! Men, det är ju så mycket annat jag vill eller framförallt vill ha möjligheten till. Mina planer i höstas var ett ev. kunna spara pengar till våren för att då kunna ha råd att vara mycket ledig, men se så blev det inte riktigt. Det finns även andra aspekter, som att jag nu bor själv, dessutom på tredje våningen och inte längre på lugna landet. Lina är inne på sina bonusår och blir allmer krävande som hund (behöver ibland bäras i trappor, måste väntas in och få ta sin tid). En annan viktig faktor är att jag helt enkelt känner att jag behöver mer tid att kunna ge mig själv och leva livet, framförallt den här sommaren som kommer. En valp kan trots allt införskaffas närsomhelst.
Jag har tänkt och tänkt och tänkt och idag behövde jag ge besked. Tanken på valp är mysig och full av förväntingar, men magkänslan säger nej. Just nu är inte läge. Jag behöver lite mer tid för att se vad som händer och sker till sommaren.
Det känns så sjukt trisst att behöva tacka nej ännu en gång, men jag har verkligen tänkt, funderat, försökt pussla ihop det..
Nu gäller det att släppa tankarna på hundköp, om jag kommer ångra mitt beslut eller inte, och se framåt. Njuta av lättnaden och ta vara på möjligheterna. Men jag kommer garanterat fortsätta hålla ögonen öppna efter hund, och så fort jag känner att läget känns bättre och jag hittar nån valp jag tror på – då kommer jag slå till.
Som sagt inte att deppa och inte glömma bort att jag har Ginnsan som jag är så sjukt nöjd med! Hon fungerar så bra hela tiden och överallt och vi är långt ifrån klara på tävlingsbanorna!