skendräktig hund?

26 maj, 2010

 

Även denna vecka fick jag mina lediga dagar onsdag + torsdag. Idag har jag ängnat ett par timmar åt hundarna och ska snart bege mig in till stan för att besöka frisören, första gången sedan september! Ett välbehövligt besök, med andra ord.

Först tog jag med hundarna i bilen och for iväg till sätunaskogen, en mycket mysig och lugn skog ett par kilometer från där jag bor. Jag la ett spår åt Ginnsan och gick en sväng medan det fick ligga. Lät Gin ha lite vattengympa (gå i vatten), på order från kiropraktorn. Nackdelen var bara att det inte fanns någon brygga/strand där jag kunde promenera för att få Gin att gå i vattnet (lagom långt ut, så att hon får motstånd men inte behöver simma). Så det var bara att ta av sig skor och dra upp byxorna och frysa om fötterna!

Spåret gick sådär, hon var nästan lite väl ivrig och missade helt den första pinnen. Den andra plockade hon upp, men jag fick stanna för att få henne att komma till mig. Den tredje tog och hon och även den fjärde. Ovanför den tredje pinnen hade jag hängt upp en snitsel som hon fick vittring på, det märktes tydligt hur hon kände doften av ett föremål en bit ovanför marken. Hon lyckades tillslut hitta pinnen på marken, men jag tror att jag ska undvika snitslar som kan störa henne under spårningen.

Jag passade även på att träna lite lydnad idag, egentligen inte för att jag var sugen på det utan eftersom jag anmält oss till ett par tävlingar i juni (dvs väldigt snart!). Jag tänkte repetera det hon är svagast i, springa ut till konan, springa in i/genom rutan (hon har börjat att stanna själv på lite för tidigt avstånd), fjärrskiftena på avstånd och att leta bland vittringspinnarna utan att börja plocka. Vi började med lite dumruta vilket gick jättebra, resten av träningspasset var dock flashback från förr och beteenden jag inte sett på mycket länge. Hon klarade inte av att först träna kona, sedan rutan (det kunde hon tydligen inte skilja på!), och hade under resterande repetioner dålig förståelse för att springa in till rutan. Hursomhelt så var det inte det som var problemet, utan hur hon totalt gick ner sig när det blev fel, precis som förr. När jag kallar tillbaka, till ett nytt försök, går hon långsamt  tillbaka mot mig och ser ut som att träningen är rena plågan. Även i dumrutan gjorde hon någon miss och med samma attityd, när det blir fel är det så fruktansvärt jobbigt.

Att få tillbaka dessa beteenden är mindre önskvärt från min sida, och känns extra onödigt nu innan tävlingsstart. Såhär har hon som sagt tidigare betett sig under lydnadsträning, men även då hon varit skendräktig. Jag tog en titt i kalendern och såg att det är mycket möjligt att hon är inne i sin skendräktighet nu och därför visar upp sin överkänsliga sida, som inte bara försvårar utan även förhindrar vår lydnadsträning.

Får inte heller glömma att hon kan känna av ryggen och att det kan påverka hennes sätt att vara.

Skulle behöva åtminstonde ett träningspass innan tävlingsstart, men i värsta fall får vi hoppa det eller också skippa tävlingen nästa vecka. Ingen idé att försöka när vi inte har någon som helst chans till framgång.

Annonser